Vitaminer från Sicilien
Under våra kallaste månader är de solmogna blodapelsinerna eller Arancia Rossa, som de heter på italienska, som allra bäst. Säsongen är kort så när du ser blodapelsin dyka upp bland de andra citrusfrukterna i din butik så ska du passa på.
Nästan alla blodapelsiner odlas på Sicilien och det är nära vulkanen Etna som blodapelsinen får sin speciella sötma och saftighet från det sicilianska mikroklimatet med kalla nätter, varma dagar och en bra blandning av regn och sol.
Ju kallare nätterna är på Sicilien, desto rödare blir blodapelsinerna. Det är de stora temperaturskillnaderna som gör att blodapelsinerna utvecklar ämnet antocyanin som också återfinns i exempelvis rosor och i höstlövens röda färg. Ämnet ger inte bara apelsinen sin färg utan skyddar också mot kylan.
En blodapelsin innehåller nästan dubbelt så höga halter av vitamin C, antocyaniner och andra vattenlösliga antioxidanter som en vanlig apelsin. Så passa på att frossa!
Tre röda apelsiner från Sicilien:
Moro
Moro är den mest färgstarka av blodapelsinerna, med ett djuprött kött. Men tidigt i säsongen är fruktköttet blekt och det är först när kylan kommer som det blir rödare. Smaken är fyllig och aromatisk med en söt smak med inslag av hallon. Trots sin sötma är den lite mer besk än Tarocco och Sanguinello.
Tarocco
Tarocco härstammar från Sicilien och har mindre rött pigment i sitt fruktkött än Moro och Sanguinello. Fruktköttet nästan smälter i munnen, den är lättskalad och har få eller inga kärnor alls. Tarocco räknas som den sötaste och mest smakfulla blod-apelsinerna av dem alla.
Sanguinello
Sanguinello är den blodapelsinsort som är vanligast och avslutar säsongen. Den har ett rödaktigt skal, få kärnor, och ett sött och läckert fruktkött med blodfärgade strimmor. Den är mer rund i formen än de andra sorterna.
Källor: Wikipedia, ICA, Ekolådan
Vitaminer från Sicilien
Under våra kallaste månader är de solmogna blodapelsinerna eller Arancia Rossa, som de heter på italienska, som allra bäst. Säsongen är kort så när du ser blodapelsin dyka upp bland de andra citrusfrukterna i din butik så ska du passa på.
Nästan alla blodapelsiner odlas på Sicilien och det är nära vulkanen Etna som blodapelsinen får sin speciella sötma och saftighet från det sicilianska mikroklimatet med kalla nätter, varma dagar och en bra blandning av regn och sol.
Ju kallare nätterna är på Sicilien, desto rödare blir blodapelsinerna. Det är de stora temperaturskillnaderna som gör att blodapelsinerna utvecklar ämnet antocyanin som också återfinns i exempelvis rosor och i höstlövens röda färg. Ämnet ger inte bara apelsinen sin färg utan skyddar också mot kylan.
En blodapelsin innehåller nästan dubbelt så höga halter av vitamin C, antocyaniner och andra vattenlösliga antioxidanter som en vanlig apelsin. Så passa på att frossa!
Tre röda apelsiner från Sicilien:
Moro
Moro är den mest färgstarka av blodapelsinerna, med ett djuprött kött. Men tidigt i säsongen är fruktköttet blekt och det är först när kylan kommer som det blir rödare. Smaken är fyllig och aromatisk med en söt smak med inslag av hallon. Trots sin sötma är den lite mer besk än Tarocco och Sanguinello.
Tarocco
Tarocco härstammar från Sicilien och har mindre rött pigment i sitt fruktkött än Moro och Sanguinello. Fruktköttet nästan smälter i munnen, den är lättskalad och har få eller inga kärnor alls. Tarocco räknas som den sötaste och mest smakfulla blod-apelsinerna av dem alla.
Sanguinello
Sanguinello är den blodapelsinsort som är vanligast och avslutar säsongen. Den har ett rödaktigt skal, få kärnor, och ett sött och läckert fruktkött med blodfärgade strimmor. Den är mer rund i formen än de andra sorterna.
Källor: Wikipedia, ICA, Ekolådan
Fyra fantastiska recept !
Ossobuco alla Milanese
Ett smakrikt italienskt långkok från Milano. Rätten servars traditionellt med Risotto alla Milanese och Gremolata.
Olivsnacks med parmesan
Ett härligt tilltugg med fin sälta från både oliver och parmesanost. Passar fint som snacks vid aperitivon! Du behöver: oliver...
Peter Nordins Ragú
Pasta,Peter Nordin,Reportage,Nötkött
I Italien benämns denna sås kort och gott som ragù. Ordet Bolognese sägs komma från italienare som utvandrade från Neapeltrakten till USA i början av 1900-talet. Där parade man samman ragùn med spaghetti.