Lucia – legend, myt och fakta
Legenden om det italienska skyddshelgonet Sankta Lucia är egentligen en ganska ruskig historia, som inte har mycket mer än namnet gemensamt med vår svenska luciased.
Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Syracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta sedan hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom.
Den unge man som hade tänkt gifta sig med henne, blev så upprörd över detta att han anmälde henne för myndigheterna. Kristendomen var ju ännu inte accepterad. Hon skulle som straff överlämnas till en bordell, men hon gick inte att rubba ur fläcken. Man tände då ett bål runt henne, men lågorna skadade henne inte. Till slut stack en romersk soldat sin dolk eller sitt svärd genom hennes hals.
Lucias legend härstammar från 400-talet. Även om detaljerna inte är pålitliga, finns det inget tvivel om den stora ära som kom henne till del i den tidiga kyrkan. Hon är en av de få kvinnliga helgon som uppträder i påven Gregorius den stores kanon, och det finns särskilda böner för henne. Hon blev snabbt ett populärt helgon i hela Italien, och Sankta Lucia är idag skyddshelgon för synskadade, blinda, sjuka barn, bönder, prostituerade som ångrar sig, glasmästare, chaufförer, sjuksköterskor, sadelmakare, skräddare, vävare, knivsmeder, sekreterare, notarier, vaktmästare och dörrvaktare!
Lucia högtidlighålls i stora delar av Europa, särskilt i Italien och Sverige. Hennes fest firas som en ljusfest under årets mörkaste månad. Namnet Lucia kommer från italienskans lux och lucis, som betyder ljus. Namnet är besläktat med ett av namnen för djävulen; Lucifer, och därmed uppfattade förr i tiden vissa Lucia som ett ont väsen.
Traditionen att Lucia bjuder på något gott bygger förstås den gamla legenden om att Sankta Lucia gick ut med hemgift (mat) till hungrande och hjälpte nödlidande. Ljusen i Lucias krona symboliserar ett löfte om att ett större ljus snart skall tändas i vintermörkret, julens ljus.
Hennes öde att bli dödad för sin kristna tros skull har ingenting med våra svenska Luciatraditioner att göra. De uppstod inte förrän mot slutet av 1800-talet. Men så länge man använde den julianska kalendern, inföll vintersolståndet den 13 december, så Lucia var alltså ett förebud om ljusare tider och längre dagar.
Källor:
Historiska muséet
Synskadades Riksförbund
Läs också:
Recept på italienska julrätter!
En italiensk familjejul
Häxan som kommer med klappar
Lucia – legend, myt och fakta
Legenden om det italienska skyddshelgonet Sankta Lucia är egentligen en ganska ruskig historia, som inte har mycket mer än namnet gemensamt med vår svenska luciased.
Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon, Lucia, en helig jungfru som på 200-talet levde i Syracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och hon skänkte sin hemgift till de nödlidande på Sicilien. Detta sedan hennes mor tillfrisknat efter en svår sjukdom.
Den unge man som hade tänkt gifta sig med henne, blev så upprörd över detta att han anmälde henne för myndigheterna. Kristendomen var ju ännu inte accepterad. Hon skulle som straff överlämnas till en bordell, men hon gick inte att rubba ur fläcken. Man tände då ett bål runt henne, men lågorna skadade henne inte. Till slut stack en romersk soldat sin dolk eller sitt svärd genom hennes hals.
Lucias legend härstammar från 400-talet. Även om detaljerna inte är pålitliga, finns det inget tvivel om den stora ära som kom henne till del i den tidiga kyrkan. Hon är en av de få kvinnliga helgon som uppträder i påven Gregorius den stores kanon, och det finns särskilda böner för henne. Hon blev snabbt ett populärt helgon i hela Italien, och Sankta Lucia är idag skyddshelgon för synskadade, blinda, sjuka barn, bönder, prostituerade som ångrar sig, glasmästare, chaufförer, sjuksköterskor, sadelmakare, skräddare, vävare, knivsmeder, sekreterare, notarier, vaktmästare och dörrvaktare!
Lucia högtidlighålls i stora delar av Europa, särskilt i Italien och Sverige. Hennes fest firas som en ljusfest under årets mörkaste månad. Namnet Lucia kommer från italienskans lux och lucis, som betyder ljus. Namnet är besläktat med ett av namnen för djävulen; Lucifer, och därmed uppfattade förr i tiden vissa Lucia som ett ont väsen.
Traditionen att Lucia bjuder på något gott bygger förstås den gamla legenden om att Sankta Lucia gick ut med hemgift (mat) till hungrande och hjälpte nödlidande. Ljusen i Lucias krona symboliserar ett löfte om att ett större ljus snart skall tändas i vintermörkret, julens ljus.
Hennes öde att bli dödad för sin kristna tros skull har ingenting med våra svenska Luciatraditioner att göra. De uppstod inte förrän mot slutet av 1800-talet. Men så länge man använde den julianska kalendern, inföll vintersolståndet den 13 december, så Lucia var alltså ett förebud om ljusare tider och längre dagar.
Källor:
Historiska muséet
Synskadades Riksförbund
Läs också:
Recept på italienska julrätter!
En italiensk familjejul
Häxan som kommer med klappar
