Olivolja och Kärlek

Text av: Tomas Bacoccoli

 

Olivolja, oliverna och olivträden är alla mytomspunna.
På italienska är olivträdet maskulint (l’ulivo), frukten feminin (l’uliva) och oljan som kommer från frukten åter igen maskulin (l’olio). Utan att gå tillbaka alltför många tusen år kan man konstatera att träden, dess frukt och fruktens olja alla varit spirituella och heliga symboler, synonyma med fertilitet och pånyttfödelse. Alla religioner och dess gudar har öppet uppskattat värdet av oljan och hävdat dess naturliga kraft och renande effekt. I bibeln är träden och frukten alldeles speciellt omtalade, uppemot sjuttio gånger, till exempel i en metafor där Adam reinkarneras som flera träd, däribland ett olivträd.

 

 

Året var 2003.
Jag bodde högst upp i en etta med balkong på Olof Palmes Gata 12 när jag träffade Elin. Mitt i stan. Mitt i sommaren. Vi hade varit nere på Stureplan på ett av alla de där ställena jag aldrig riktigt tyckt om. Asfalten var varm och folk hade klätt upp sig, sminkat sig och tagit på sig falska solbrännor och personligheter för att komma in på de där ställena. Det gjorde inte jag.

 

Jag lämnade lägenheten och gick ner på stan i skäggstubb, sjabbiga sandaler och hängiga pyjamasliknande kläder.
Vet inte om det var kontrasten till kostymen på jobbet jag var ute efter, eller om jag ville visa alla att jag inte brydde mig. Hur som helst tyckte Elin att jag var patetisk. Patetisk men snäll. Vi hade otroligt trevligt och satt och pratade vid en bardisk till det där stället på Birgerjarlsgatan tände i taket och stängde.

 

Elin kände för hamburgare och föreslog att vi skulle gå på McDonalds.
Jag sade att det fanns en på Hötorget och vi började på upp längs Kungsgatan, jag med mina släpande sandaler. McDonalds var inget jag gillade särskilt mycket, men jag var glad att Elin inte ville hem, så lite besviken blev jag när det visade sig vara stängt.

 

– Kom med mig hem så gör jag en pasta istället. Jag bor precis här bakom.

 

Elin nappade och vi gick hem till mig.
Hon satte sig vid köksbordet medan jag gjorde en spaghetti aglio olio peperoncino. Det är världens enklaste rätt, men så otroligt god om man gör den rätt.

 

Men stopp ett tag. Innan jag fortsätter måste du förstå att det här var 2003,
alltså arton år sedan. Många använde fortfarande Rivosto istället för parmesan, bacon istället för pancetta och guanciale och olivoljan på ICA var inte direkt smakrik. En annan tid.

 

olivolja karlekHur som helst, själv hade jag en stor etikettlös dunk olivolja från vår gård, helt sagolik. Elin kollade storögt medan jag hällde det gröna guldet i en djup stekpanna. Jag skalade och skivade två vitlöksklyftor och lade i en stekpanna, hade i lite peperoncino och värmde på låg värme. Peperoncino är små pepparfrukter, någon centimeter långa, som italienarna torkar och sedan använder brett i matlagning. De är både vackra och goda, färska som torkade. Efter några minuter stängde jag av plattan.

Samtidigt hade jag kokat upp pastavatten som jag saltat lite extra, lagt i pastan och kokat den al dente. Tuggmotstånd. Varefter jag adderade nästan en deciliter av pastavattnet till oljan i stekpannan och tillsatte spaghettin. Lite mer olivolja, sedan lite parmesanost. Italienarna tycker det är synd att utlänningar använder parmesanost till all pasta. Den tar över smaken tycker de. Till aglio olio peperoncino ska man absolut inte ha parmesanost, men det struntade jag i.

Vi hade redan druckit vin nere på Stureplan så jag tror jag gav Elin ett glas vatten till maten. Hon älskade det.

 

– Det här är mycket bättre än en hamburgare, utbrast hon!

– Jag vet.

 

Spaghettin var salt och stark och oljig. Och lite klibbig, eftersom jag haft på lite parmesan.
När Elin ska berätta för folk hur vi träffades brukar hon alltid ta upp den där pastan, lite på skämt. Aglio olio peperoncino. Det var ju inte första gången vi sågs, men den kvällen var speciell för oss båda. Sedan den kvällen har vi så att säga bott under samma tak.

 

För mig och Elin har olivolja verkligen varit magiskt.
Från det att vi träffades och fram till att olivoljan blivit en symbol för vårt nya liv. Vad var det för ord de där gudarna och religionerna använde, pånyttfödelse, renande effekt, naturlig kraft?

 

Ingredienser för 2 personer:
200 gram spaghetti
Två vitlöksklyftor
En deciliter extra jungfruolivolja
2-3 peperoncino som du smular i oljan
1 deciliter pastavatten, minst
Två matskedar salt till tre liter pastavatten

 

Det finns ett gammalt talesätt som säger något i stil med att vägen till en mans hjärta går genom magen.
Så är det omvänt också. Du kan köpa blombuketter och bjuda på teater eller bio. Köpa presenter och säga romantiska saker, men mat behöver du varje dag. Om du tillfredsställa det lilla behovet, är det mer värt än alla rosor och armband i hela världen. Det förändrade i alla fall mitt liv.

 

olivolja karlek

Läs även:
Tomas Bacoccolis serie ”Oss svenskitalienare emellan!”

Tomas Bacoccoli på Instagram.

Följ oss på:

 

Följ oss på:

 

Olivolja och Kärlek

Text av: Tomas Bacoccoli

 

Olivolja, oliverna och olivträden är alla mytomspunna.
På italienska är olivträdet maskulint (l’ulivo), frukten feminin (l’uliva) och oljan som kommer från frukten åter igen maskulin (l’olio). Utan att gå tillbaka alltför många tusen år kan man konstatera att träden, dess frukt och fruktens olja alla varit spirituella och heliga symboler, synonyma med fertilitet och pånyttfödelse. Alla religioner och dess gudar har öppet uppskattat värdet av oljan och hävdat dess naturliga kraft och renande effekt. I bibeln är träden och frukten alldeles speciellt omtalade, uppemot sjuttio gånger, till exempel i en metafor där Adam reinkarneras som flera träd, däribland ett olivträd.

 

 

Året var 2003.
Jag bodde högst upp i en etta med balkong på Olof Palmes Gata 12 när jag träffade Elin. Mitt i stan. Mitt i sommaren. Vi hade varit nere på Stureplan på ett av alla de där ställena jag aldrig riktigt tyckt om. Asfalten var varm och folk hade klätt upp sig, sminkat sig och tagit på sig falska solbrännor och personligheter för att komma in på de där ställena. Det gjorde inte jag.

 

Jag lämnade lägenheten och gick ner på stan i skäggstubb, sjabbiga sandaler och hängiga pyjamasliknande kläder.
Vet inte om det var kontrasten till kostymen på jobbet jag var ute efter, eller om jag ville visa alla att jag inte brydde mig. Hur som helst tyckte Elin att jag var patetisk. Patetisk men snäll. Vi hade otroligt trevligt och satt och pratade vid en bardisk till det där stället på Birgerjarlsgatan tände i taket och stängde.

 

Elin kände för hamburgare och föreslog att vi skulle gå på McDonalds.
Jag sade att det fanns en på Hötorget och vi började på upp längs Kungsgatan, jag med mina släpande sandaler. McDonalds var inget jag gillade särskilt mycket, men jag var glad att Elin inte ville hem, så lite besviken blev jag när det visade sig vara stängt.

 

– Kom med mig hem så gör jag en pasta istället. Jag bor precis här bakom.

 

Elin nappade och vi gick hem till mig.
Hon satte sig vid köksbordet medan jag gjorde en spaghetti aglio olio peperoncino. Det är världens enklaste rätt, men så otroligt god om man gör den rätt.

 

Men stopp ett tag. Innan jag fortsätter måste du förstå att det här var 2003,
alltså arton år sedan. Många använde fortfarande Rivosto istället för parmesan, bacon istället för pancetta och guanciale och olivoljan på ICA var inte direkt smakrik. En annan tid.

olivolja karlekHur som helst, själv hade jag en stor etikettlös dunk olivolja från vår gård, helt sagolik. Elin kollade storögt medan jag hällde det gröna guldet i en djup stekpanna. Jag skalade och skivade två vitlöksklyftor och lade i en stekpanna, hade i lite peperoncino och värmde på låg värme. Peperoncino är små pepparfrukter, någon centimeter långa, som italienarna torkar och sedan använder brett i matlagning. De är både vackra och goda, färska som torkade. Efter några minuter stängde jag av plattan.

Samtidigt hade jag kokat upp pastavatten som jag saltat lite extra, lagt i pastan och kokat den al dente. Tuggmotstånd. Varefter jag adderade nästan en deciliter av pastavattnet till oljan i stekpannan och tillsatte spaghettin. Lite mer olivolja, sedan lite parmesanost. Italienarna tycker det är synd att utlänningar använder parmesanost till all pasta. Den tar över smaken tycker de. Till aglio olio peperoncino ska man absolut inte ha parmesanost, men det struntade jag i.

Vi hade redan druckit vin nere på Stureplan så jag tror jag gav Elin ett glas vatten till maten. Hon älskade det.

 

– Det här är mycket bättre än en hamburgare, utbrast hon!

– Jag vet.

 

Spaghettin var salt och stark och oljig. Och lite klibbig, eftersom jag haft på lite parmesan.
När Elin ska berätta för folk hur vi träffades brukar hon alltid ta upp den där pastan, lite på skämt. Aglio olio peperoncino. Det var ju inte första gången vi sågs, men den kvällen var speciell för oss båda. Sedan den kvällen har vi så att säga bott under samma tak.

 

För mig och Elin har olivolja verkligen varit magiskt.
Från det att vi träffades och fram till att olivoljan blivit en symbol för vårt nya liv. Vad var det för ord de där gudarna och religionerna använde, pånyttfödelse, renande effekt, naturlig kraft?

 

Ingredienser för 2 personer:
200 gram spaghetti
Två vitlöksklyftor
En deciliter extra jungfruolivolja
2-3 peperoncino som du smular i oljan
1 deciliter pastavatten, minst
Två matskedar salt till tre liter pastavatten

 

Det finns ett gammalt talesätt som säger något i stil med att vägen till en mans hjärta går genom magen.
Så är det omvänt också. Du kan köpa blombuketter och bjuda på teater eller bio. Köpa presenter och säga romantiska saker, men mat behöver du varje dag. Om du tillfredsställa det lilla behovet, är det mer värt än alla rosor och armband i hela världen. Det förändrade i alla fall mitt liv.

 

olivolja karlek

Läs även:
Tomas Bacoccolis serie ”Oss svenskitalienare emellan!”

Tomas Bacoccoli på Instagram.

Följ oss på:

 

Följ oss på:

 

Mer av Tomas Bacoccoli !

Lite peperoncino skadar aldrig

Lite peperoncino skadar aldrig

Jag började laga mat i femtonårsåldern och sedan dess har…

Read More

Mitt italienska fredagsmys

Ibland måste man rena sig själv lite. Och Elin och jag har…

Read More

Tomas Bacoccoli släpper ny bok

Mycket av Italien kan återskapas utanför landets gränser,…

Read More

Mer av Tomas Bacoccoli !

En bastu i Umbrien

Till alla er som har njutit av Tomas Bacoccolis texter här…

Read More

Amelia - Italienska under ytan
Amelia – Italienska under ytan

Det är många som vill vara italienska, men som inte är det.…

Read More