Valpolicella - vyer, dofter och smaker

Text av: Jonas Henningsson

 

Valpolicella är en av Italiens mest traditionella vinregioner med en rustik matkultur som går tillbaka tusentals år i tiden. Här produceras högklassiga viner i ett böljande landskap som man utforskar bäst till fots.

 

 

Morgonljuset letar sig in i vårt gamla stenhus. Ljudet från terrassen nedanför fönstret sipprar in tillsammans med solstrålarna. När vi slår upp fönstret välkomnas vi av en utsträckt vy över slätten långt nedanför oss. Vi kan se hela vägen till Gardasjön som vibrerar i morgonsolen där borta över slätten.

Vi anlände sent igår natt och förstod ganska snart att vårt första stopp, byn San Giorgio di Valpolicella låg långt upp för kullarna. Vägen slingrade sig outtröttligt upp i den molnfria himlen innan vi nådde fram. Men vi var inte förberedda på den här utsikten och den här vyn när vi vaknade. San Giorgio de Valpolicella är byggd i samma sandfärgade kalksten som berget den vilar på. Kyrkan ligger förstås längst upp i byn och mitt i bebyggelsen, som ett utropstecken står den där och pekar mot den ljusblå norditalienska himlen. Nedanför fönstret ser vi hur Lodovico och Severina Testi håller på och förbereder vår frukost, därav det meditativa skramlandet som väckte oss ur slummern. Vi är de enda gästerna från gårdagens middag som bodde kvar över natten.

 

Dalla Rosa Alda

 

Dalla Rosa Alda har drivits av samma familj sedan nittonhundrafyrtiotalet och stället är så litet och mysigt att det känns som att vi sovit över hos vänner. Recepten är lika gamla som restaurangen,  eller förresten, de är långt mycket äldre. Vi anlände alltså sent igår men hann fram i tid för middagen som sonen Leonardo och Nicola presenterade. En tog hand om maten och den andre skötte om den långa vinlistan. Inne i det lilla köket trängdes mamma och faster runt mellan grytor och kärl och svängde ihop en middag som vi kommer att drömma ljuva drömmar om länge.  Risotto valone nano alla paesana, gnocchi gjorde på samma sätt som man alltid gjort här i familjen, en himmelskt fyllig och intensiv tomatsås, överjordiska bönor, smakrika ostar och smakrika olivoljor. Och så förstås amarone, ripasso och valpolicellaviner producerade av grannar och vänner från trakten.

 

Valpolicella

 

Efter frukosten bestämmer vi oss för att fortsätta utforska området. Vi tar vägen över vinranksklädda kullar, genom små byar med vingliga stenhus och vindlande gator. Valpolicella är en av Italiens mest omhuldade vinregioner, överallt är kullarna klädda med vinrankor, då och då en ny skylt som pekar mot en liten vingård. Mest berömt är Amarone som görs på torkade druvor med en metod (Appasimento) som uppfanns just när. Efter skörden väljs de bästa druvorna ut och torkas på träställningar eller halmmattor i sex månader. Under den långsamma processen koncentreras druvornas smak. När druvorna liknar russin är det dags för jäsningen. Resterna från Amaronen låter vinbönderna jäsa ytterligare en gång, den här metoden, Ripasso, ger ett fylligt vin med massor av färg, aromer och karaktär. En uppstudsigare och färgstarkare storebror till grundvinet Valpolicella. Många gårdar gör även ett härligt sött vin med tydligt släktsskap till Amaronen, Recioto. Och förstås destillerar man fram grappa på pressresterna.

 

Valpolicella

 

När vi återvänder i skymningen väntar pappa Lodovico på oss. Han vill visa oss vinkällaren i stenhuset mittemot, ”huset är från 1650, ni måste bara se det” säger han men vi förstår ganska snabbt att det är samlingen med viner han egentligen vill visa. Mamma Severina å sin sida håller stolt fram tidningsklipp från när den berömda filmskaparen Federico Fellini besökte familjen ’han var så trevlig och han verkade verkligen trivas med maten och vinet’. Inte konstigt att Fellini trivdes tänker vi när vi efter ännu en långsittning i restaurangen och en sån där knistrande klar morgon motvilligt lämnar familjen men säger på återseende och inte hej då.

 

Fumane

 

Fumane
Vi behöver inte åka långt för att hitta nästa guldkorn. På sluttningarna utanför lilla byn Fumane hittar vi logi på Costa degli Ulivi som också är en egen vingård. Ägaren Luciana Sboarina tar emot och berättar om gården.

Min man Giorgio och jag letade efter rätt ställe tills vi hittade precis den typ av vingård vi ville ha, säger hon samtidigt som vi går runt bland vinrankorna som letar sig ända upp till rummet där vi bor. Vi slår oss ner i trädgården och provar gårdens viner, Monte Costa Valpolicella från 2016,  Mareno Ripasso från 2016 till Marogne Tonde Amarone från 2012. Efter provningen tar middagen obemärkt vid. Mer vin fyller bordet! Solen vandrar långsamt ner över gården och fullmånen har tagit över långt innan vi rundar av med en grappa.

 

Vandra bland vinrankor

 

Nästa morgon lotsar den sprudlande energiske och entusiastiske Gianmaria Salzani  oss nerför sluttningen till byn San Rocco.

”Från kyrkan går bästa vandringslederna och missa inte utsikten vad ni än gör!” ropade han iväg oss och nu står vi här och förstår vad han menar. Utsikten är verkligen fenomenal och klara dagar kan man se Garda upplyser Gianmaria. Vinrankor men också olivträd och mandelträd klär kullarna, det här området ska man verkligen utforska till fots förstår vi. Dofterna, vyerna – allting blir tydligare härifrån. San Rocco består av en samling kulörta stenhus till synes intryckta på måfå mellan vinlundarna. Efter utflykten insisterar Gianmaria på att vi stannar för lunch. Han tycker dagens aktiviteter är perfekta för att runda av med kallskuret och Valpolicella och vi tycker att han har helt rätt. Snart glider han fram till bordet med en träbricka fylld  med prosciutto, pancetta, coppa och salami, liksom flera olika ostar.

Valpolicella

 

Tillbaka på hotellet kan vi inte motstå en stunds kontemplation vid poolen. Utsikten över Valpolicellas vinlandskap ingår. Vi spanar ut över det gröna vinrankshavet och försöker fastställa vilka vingårdar det är vi ser i fjärran. Titta, där var vi idag! Och den där tar vi imorgon!

 

vinkällare

 

Till själva byn Fumane är det en kort promenad nerför kullen från vingården. Vår restaurang Numero Uno för kvällen är bara ett enkelt litet hål-i-väggen vilket alltid bådar gott i de här trakterna. Vi ser att mest lokalbor har hittat hit och blir på ännu bättre humör. Det är alltid ett gott tecken. Vi morsar på Michele Filippi som tar emot gästerna vid dörren. Återigen blir vi förförda av den enkla men magnifika matkonsten. Vi enas om att det här är den bästa mozzarella vi ätit, någonsin! Menyn är rustik och traditionell förstås. Tortellini med blåmögelost, biff med sås gjord på amaronevin. Vi låter viner från gården Ugolini, som vi besökte tidigare på dagen, ackompanjera maten. Under middagen har vi gjort upp planerna för nästa dag, nästa vingård, och nästa magiska matstopp.

 

Fakta Valpolicella
Resa dit:
Valpolicella når man på en timmes körning från Verona, från Venedig tar det 1 timme och 30 minuter, från Milano ytterligare en kvart. Från Gardasjön är det bara tjugo minuter i bilen innan du når vinregionen. Anländer du via München har du fem timmars biltur, från Österrike 3-4 timmar beroende på var du startar. Vägen ner genom alperna är mycket fin.

 

Information

Infovalpolicella.it

Bra samlingssida där du hittar vingårdar som är öppna för besök, restauranger, boenden, utflyktstips och en massa annan information. Även på engelska.

 

 

Matställen
Della Rosa Alda
Mer genuint och äkta blir det inte, och knappast bättre heller. Familjen som äger restaurangen och hotellet har gjort så i generationer. Rummen ligger på våningen över restaurangen och härifrån har du fantastisk utsikt över Valpolicella och Garda från fönstret. Mycket bra mat och en underbar vinlista.

Dubbelrum från 100 Euro inklusive frukost.
dallarosalda.it

 

Costa degli Ulivi
Ett väldigt fint hotell mitt I tillhörande vingård med härlig utsikt över den fina byn Fumane och vinlandskapet. Vinprovningar, en trevlig restaurang med traditionell mat förstås, pool att svalka sig i heta sommardagar. Dubbelrum inclusive frukost från runt 100 euro.
costadegliulivihotelresort

 

Valpolicella

 

Några stopp/restauranger och vingårdar

Osteria Numero 1
Självsäkert namn men den här restaurangen vet att man kan kan vara kaxig. Wow vilken bra genuin och äkta mat som serveras här (tänk hemgjord gnocchi, ostar, polenta och kött från gården intill). Och den bästa mozzarella jag ätit någonstans, någon gång. Vinlistan är underbar och jag gillar verkligen stämningen här, många stamgäster och inte minst vinmakare som sitter här om kvällarna.
osterianumero1.com

 

Della Rosa Alda
Bättre hemlagad italiensk mat är svår att hitta. Michelinlistat slowfood-ställe som du vill återvända till så fort du avrundat middagen. Vacker och intressant vinlista (missa inte vinkällaren, ägaren visar stolt och gärna upp den!).
dallarosalda.it

 

Costa degli Ulivi
Vackra vyer inne från vingården, väldigt fina provningar och utsökt traditionell mat.
Via Costa, 5
37022 Fumane di Valpolicella
costadegliulivihotelresort

 

Ca´Del Monte
Familjedriven vingård i hjärtat av det mest rurala Valpolicella. Bröderna Umberto och Guiseppe Zanconte driver vingården men Guiseppes son gör sig redo för att ta över efter studierna.  Valpolicella, Amarone, Ripasso, Recioto, olivolja och grappa.

Följ oss på:

 

Följ oss på:

 

Valpolicella - vyer, dofter och smaker

Text av: Jonas Henningsson

 

Valpolicella är en av Italiens mest traditionella vinregioner med en rustik matkultur som går tillbaka tusentals år i tiden. Här produceras högklassiga viner i ett böljande landskap som man utforskar bäst till fots.

 

 

Morgonljuset letar sig in i vårt gamla stenhus. Ljudet från terrassen nedanför fönstret sipprar in tillsammans med solstrålarna. När vi slår upp fönstret välkomnas vi av en utsträckt vy över slätten långt nedanför oss. Vi kan se hela vägen till Gardasjön som vibrerar i morgonsolen där borta över slätten.

Vi anlände sent igår natt och förstod ganska snart att vårt första stopp, byn San Giorgio di Valpolicella låg långt upp för kullarna. Vägen slingrade sig outtröttligt upp i den molnfria himlen innan vi nådde fram. Men vi var inte förberedda på den här utsikten och den här vyn när vi vaknade. San Giorgio de Valpolicella är byggd i samma sandfärgade kalksten som berget den vilar på. Kyrkan ligger förstås längst upp i byn och mitt i bebyggelsen, som ett utropstecken står den där och pekar mot den ljusblå norditalienska himlen. Nedanför fönstret ser vi hur Lodovico och Severina Testi håller på och förbereder vår frukost, därav det meditativa skramlandet som väckte oss ur slummern. Vi är de enda gästerna från gårdagens middag som bodde kvar över natten.

 

Dalla Rosa Alda

 

Dalla Rosa Alda har drivits av samma familj sedan nittonhundrafyrtiotalet och stället är så litet och mysigt att det känns som att vi sovit över hos vänner. Recepten är lika gamla som restaurangen,  eller förresten, de är långt mycket äldre. Vi anlände alltså sent igår men hann fram i tid för middagen som sonen Leonardo och Nicola presenterade. En tog hand om maten och den andre skötte om den långa vinlistan. Inne i det lilla köket trängdes mamma och faster runt mellan grytor och kärl och svängde ihop en middag som vi kommer att drömma ljuva drömmar om länge.  Risotto valone nano alla paesana, gnocchi gjorde på samma sätt som man alltid gjort här i familjen, en himmelskt fyllig och intensiv tomatsås, överjordiska bönor, smakrika ostar och smakrika olivoljor. Och så förstås amarone, ripasso och valpolicellaviner producerade av grannar och vänner från trakten.

 

Valpolicella

 

Efter frukosten bestämmer vi oss för att fortsätta utforska området. Vi tar vägen över vinranksklädda kullar, genom små byar med vingliga stenhus och vindlande gator. Valpolicella är en av Italiens mest omhuldade vinregioner, överallt är kullarna klädda med vinrankor, då och då en ny skylt som pekar mot en liten vingård. Mest berömt är Amarone som görs på torkade druvor med en metod (Appasimento) som uppfanns just när. Efter skörden väljs de bästa druvorna ut och torkas på träställningar eller halmmattor i sex månader. Under den långsamma processen koncentreras druvornas smak. När druvorna liknar russin är det dags för jäsningen. Resterna från Amaronen låter vinbönderna jäsa ytterligare en gång, den här metoden, Ripasso, ger ett fylligt vin med massor av färg, aromer och karaktär. En uppstudsigare och färgstarkare storebror till grundvinet Valpolicella. Många gårdar gör även ett härligt sött vin med tydligt släktsskap till Amaronen, Recioto. Och förstås destillerar man fram grappa på pressresterna.

 

Valpolicella

 

När vi återvänder i skymningen väntar pappa Lodovico på oss. Han vill visa oss vinkällaren i stenhuset mittemot, ”huset är från 1650, ni måste bara se det” säger han men vi förstår ganska snabbt att det är samlingen med viner han egentligen vill visa. Mamma Severina å sin sida håller stolt fram tidningsklipp från när den berömda filmskaparen Federico Fellini besökte familjen ’han var så trevlig och han verkade verkligen trivas med maten och vinet’. Inte konstigt att Fellini trivdes tänker vi när vi efter ännu en långsittning i restaurangen och en sån där knistrande klar morgon motvilligt lämnar familjen men säger på återseende och inte hej då.

Fumane

 

Fumane
Vi behöver inte åka långt för att hitta nästa guldkorn. På sluttningarna utanför lilla byn Fumane hittar vi logi på Costa degli Ulivi som också är en egen vingård. Ägaren Luciana Sboarina tar emot och berättar om gården.

Min man Giorgio och jag letade efter rätt ställe tills vi hittade precis den typ av vingård vi ville ha, säger hon samtidigt som vi går runt bland vinrankorna som letar sig ända upp till rummet där vi bor. Vi slår oss ner i trädgården och provar gårdens viner, Monte Costa Valpolicella från 2016,  Mareno Ripasso från 2016 till Marogne Tonde Amarone från 2012. Efter provningen tar middagen obemärkt vid. Mer vin fyller bordet! Solen vandrar långsamt ner över gården och fullmånen har tagit över långt innan vi rundar av med en grappa.

 

Vandra bland vinrankor

 

Nästa morgon lotsar den sprudlande energiske och entusiastiske Gianmaria Salzani  oss nerför sluttningen till byn San Rocco.

”Från kyrkan går bästa vandringslederna och missa inte utsikten vad ni än gör!” ropade han iväg oss och nu står vi här och förstår vad han menar. Utsikten är verkligen fenomenal och klara dagar kan man se Garda upplyser Gianmaria. Vinrankor men också olivträd och mandelträd klär kullarna, det här området ska man verkligen utforska till fots förstår vi. Dofterna, vyerna – allting blir tydligare härifrån. San Rocco består av en samling kulörta stenhus till synes intryckta på måfå mellan vinlundarna. Efter utflykten insisterar Gianmaria på att vi stannar för lunch. Han tycker dagens aktiviteter är perfekta för att runda av med kallskuret och Valpolicella och vi tycker att han har helt rätt. Snart glider han fram till bordet med en träbricka fylld  med prosciutto, pancetta, coppa och salami, liksom flera olika ostar.

Valpolicella

 

Tillbaka på hotellet kan vi inte motstå en stunds kontemplation vid poolen. Utsikten över Valpolicellas vinlandskap ingår. Vi spanar ut över det gröna vinrankshavet och försöker fastställa vilka vingårdar det är vi ser i fjärran. Titta, där var vi idag! Och den där tar vi imorgon!

 

vinkällare

 

Till själva byn Fumane är det en kort promenad nerför kullen från vingården. Vår restaurang Numero Uno för kvällen är bara ett enkelt litet hål-i-väggen vilket alltid bådar gott i de här trakterna. Vi ser att mest lokalbor har hittat hit och blir på ännu bättre humör. Det är alltid ett gott tecken. Vi morsar på Michele Filippi som tar emot gästerna vid dörren. Återigen blir vi förförda av den enkla men magnifika matkonsten. Vi enas om att det här är den bästa mozzarella vi ätit, någonsin! Menyn är rustik och traditionell förstås. Tortellini med blåmögelost, biff med sås gjord på amaronevin. Vi låter viner från gården Ugolini, som vi besökte tidigare på dagen, ackompanjera maten. Under middagen har vi gjort upp planerna för nästa dag, nästa vingård, och nästa magiska matstopp.

 

Fakta Valpolicella

Resa dit: Valpolicella når man på en timmes körning från Verona, från Venedig tar det 1 timme och 30 minuter, från Milano ytterligare en kvart. Från Gardasjön är det bara tjugo minuter i bilen innan du når vinregionen. Anländer du via München har du fem timmars biltur, från Österrike 3-4 timmar beroende på var du startar. Vägen ner genom alperna är mycket fin.

 

Information

Infovalpolicella.it

Bra samlingssida där du hittar vingårdar som är öppna för besök, restauranger, boenden, utflyktstips och en massa annan information. Även på engelska.

 

 

Matställen

Della Rosa Alda
Mer genuint och äkta blir det inte, och knappast bättre heller. Familjen som äger restaurangen och hotellet har gjort så i generationer. Rummen ligger på våningen över restaurangen och härifrån har du fantastisk utsikt över Valpolicella och Garda från fönstret. Mycket bra mat och en underbar vinlista.

Dubbelrum från 100 Euro inklusive frukost.
dallarosalda.it

 

Costa degli Ulivi
Ett väldigt fint hotell mitt I tillhörande vingård med härlig utsikt över den fina byn Fumane och vinlandskapet. Vinprovningar, en trevlig restaurang med traditionell mat förstås, pool att svalka sig i heta sommardagar. Dubbelrum inclusive frukost från runt 100 euro.
costadegliulivihotelresort

 

Valpolicella

 

Några stopp/restauranger och vingårdar

Osteria Numero 1
Självsäkert namn men den här restaurangen vet att man kan kan vara kaxig. Wow vilken bra genuin och äkta mat som serveras här (tänk hemgjord gnocchi, ostar, polenta och kött från gården intill). Och den bästa mozzarella jag ätit någonstans, någon gång. Vinlistan är underbar och jag gillar verkligen stämningen här, många stamgäster och inte minst vinmakare som sitter här om kvällarna.
osterianumero1.com

 

Della Rosa Alda
Bättre hemlagad italiensk mat är svår att hitta. Michelinlistat slowfood-ställe som du vill återvända till så fort du avrundat middagen. Vacker och intressant vinlista (missa inte vinkällaren, ägaren visar stolt och gärna upp den!).
dallarosalda.it

 

Costa degli Ulivi
Vackra vyer inne från vingården, väldigt fina provningar och utsökt traditionell mat.
Via Costa, 5
37022 Fumane di Valpolicella
costadegliulivihotelresort

 

Ca´Del Monte
Familjedriven vingård i hjärtat av det mest rurala Valpolicella. Bröderna Umberto och Guiseppe Zanconte driver vingården men Guiseppes son gör sig redo för att ta över efter studierna.  Valpolicella, Amarone, Ripasso, Recioto, olivolja och grappa.

Följ oss på:

 

Följ oss på:

 

Mer av Jonas Henningsson !

Apuliens gröna guld

Apulien producerar nästan hälften av landets olivolja.…

Read More

Spritz – En bitterljuv historia

Spritz har serverats i sin bittra kostym i över hundra år i…

Read More

Jonas Henningsson American Trails

Grattis Jonas!

Vi skickar våra varmaste gratulationer till vår skribent…

Read More

Marknaden i Testaccio

Marknaden i Testaccio

I den historiska och trendiga stadsdelen Testaccio finns en…

Read More

Mer av Jonas Henningsson !

Galen i gnocchi
Galen i gnocchi

I Rom är man galen i gnocchi och äter det som ett…

Read More

Marknaden i Testaccio
Marknaden i Testaccio

I den historiska och trendiga stadsdelen Testaccio finns en…

Read More