Bland pastellfärgade hus och dolda vikar 

 – en kärleksförklaring till Ligurien, Italiens Riviera.

 

Text & bild: Louise Laurenius 

 

Får några år sedan skrev jag en artikel som fick namnet Inte en sommar utan ett besök i Santa Margherita Ligure. Det var en kärleksförklaring till platsen som funnits med mig sedan den sommar då jag och några vänner blev bjudna på en minst sagt spektakulär 50-årsfest i en av stadens fantastiska villor. Den historien sparar jag till en annan gång, men summan av kardemumman är, att Santa Margherita är en plats jag valt att återvända till sedan dess. Att tågresan från Milano, där jag bor idag, dessutom endast tar ett par timmar gör ju inte saken värre. Det är en oas som är enkel att rymma till när värmen slår till på riktigt i metropolen i norr. En oas att rymma till när allt jag längtar till är salta dopp, havsbris och lite flärd. Flärd, ja. För Santa Margherita ligger granne med Portofino. Och Portofino, som ni säkert vet, är hem till lyxyachter och världens jetset.  

 

portofinoPortofino

 

Men det finns även en annan sida av denna del av den italienska rivieran. En plats som är mer genuin och som bjuder på en hel uppsjö vackra stränder, spännande utflyktsmål och god mat. Och du behöver dessutom inte bege dig långt från Santa Margherita och Portofino för att hitta dem. Faktum är, att några av mina absoluta favoritdestinationer ligger mindre än några hundra meter från händelsernas centrum. Ändå kan du, om du är ute i god tid (det vill säga går upp i ottan) få uppleva dessa platser helt på egen hand, utan någon större turistanstormning. 

 

camogliCamogli

 

Du kan absolut utgå från Santa Margherita. Ibland är det till och med att föredra. Detta år valde jag dock att bo i Camogli. En mindre stad som jag passerat flera gånger med tåget, men aldrig stigit av i. Förrän nu. Mitt första intryck av Camogli var så där stereotypiskt italienskt som man kan förvänta sig. En man som sålde färska fikon från ett hål i väggen. Äldre italienare som hade slagit sig ner i skuggan av ett träd på det lokala torget. Kaffekoppar som klirrade från den lokala baren. Från stationen i Camogli tar det inte mer än några minuter att promenera till stranden. Stranden, som för övrigt är en av de större publika stränderna i en region där de flesta stränder är privatiserade. Kort sagt är Camogli en bra utgångspunkt för att upptäcka vad rivieran mellan Genova och Santa Margherita har att erbjuda. 

 

Camogli

 

Focaccia, focaccia och ännu mer focaccia  

Låt oss ta utgångspunkt i maten, för du som känner mig vet, att det oftast är där mitt fokus ligger. När jag besöker nya platser vill jag äta så lokalt som möjligt, oavsett om jag reser mellan länder, eller mellan italienska regioner (och ja, ofta känns det ju som att åka mellan olika länder när man reser mellan regioner i detta land, för olikheterna är många). Att äta lokalt är inte bara en kvalitetsstämpel och garanti för bra mat. Det är också ett sätt att visa uppskattning för det gedigna och långa arbete som ofta ligger bakom traditionen. Och i Ligurien stavas traditionen focaccia, Trofie al pesto och Vermentino, bland annat. 

 

focaccia-Ligurien
Focaccia i Ligurien

 

Att säga att det finns lika många focaccerie (focaccia-bagerier) i Ligurien som det finns invånare i regionen är en överdrift. Men det är nog inte heller långt från sanningen. Här äter man focaccia i kors och tvärs och man är djupt stolt över att vara platsen som uppfunnit och förädlat receptet på det bröd som idag är älskat runt om i världen. 

 

Men tro nu inte att det bara finns en typ av focaccia. Originalet skiljer sig mellan olika bagerier, och att de toppas med mjuk, stekt lök (min personliga favorit), är heller ingen ovanlighet. Tar du dig till staden Recco som ligger några minuters tågresa från Camogli hittar du dessutom ytterligare en version som älskas av italienarna själva, men som inte är lika välkänd i Sverige. Jag pratar om Focaccia col Formaggio di Recco, en tunn focaccia fylld med osten Stracchino som smälter i munnen och är alldeles underbar att äta. Ett måste att prova när du befinner dig på dessa breddgrader, och Focaccia d’Autore i Recco är en bra plats att starta på. 

 

Focaccia-recco
Focaccia i Recco 

 

Vill du fylla resväskan med delikatesser rekommenderar jag dig att promenera på Via della Repubblica i Camogli. Här finns flera små delikatessbutiker, bland annat La Bottega dei Piaceri, som säljer allt från Pesto alla Genovese, sardeller, Taggiasche-oliver, Sugo di Noci (valnötssås) och vita viner gjorda på druvsorterna Vermentino och Pigato.  

 

Vandra till San Fruttuoso och få platsen för dig själv 

 

Mellan Camogli och Santa Margherita sticker det ut en liten skogsklädd landtunga kallad Parco Portofino. Nationalparken är inte bara hem till den lilla, numer lyxiga, fiskebyn som gett namn till parken. Här finns också flera andra intressanta platser att besöka.  

 

 

San-Fruttuoso
San Fruttuoso 

 

En av dessa är den lilla viken San Fruttuoso. En plats som imponerar, inte minst på grund av det stora kloster som agerar kuliss till den lilla stenstrand som lutar ner i det turkosblå havet. San Fruttuoso är ett ypperligt exempel på hur människan och naturen i Ligurien alltid har haft en förmåga att samverka. Att man lyckats bygga ett så enastående vackert kloster på en till synes totalt otillgänglig plats, är för mig helt ofattbart. Den vackra platsen gör naturligtvis att stranden under sommarmånaderna överfylls av badsugna turister som anländer i båt från både Camogli, Recco, Portofino och Santa Margherita. Tyvärr gör denna invasion av människor att platsen tappar all sin charm, men det finns ett sätt att komma runt det och få uppleva viken för sig själv några timmar.  

 

San-FruttuosoKlostret i San Fruttuoso

 

Till San Fruttuoso kan du nämligen också vandra. Genom Parco Portofino leder flera olika stigar, både från Camogli och Portofino som på ett mer – eller ännu mer – utmanande sätt tar dig hela vägen fram till klostret. Startar du i Camogli finns två stigar att gå: kuststräckan för mer professionella vandrare och skogssträckan för oss som inte äger ett par vandringskängor utan beger sig ut i löparskor och ryggsäck. Jag skulle dock inte vilja säga att skogssträckan är en walk in the park. Oavsett vilken sträcka du väljer börjar leden nämligen med en stigning uppför 900 trappsteg till den lilla byn San Rocco. Det är varmt. Det är svettigt. Och det kommer finnas stunder då du troligen ifrågasätter ditt beslut. Men efter drygt två timmars vandring når du äntligen San Fruttuoso och du inser att det var mödan värt. Startar du redan klockan sex på morgonen som jag gjorde, kommer du ha cirka två timmar i San Fruttuoso helt för dig själv, innan den första båten med turister anländer. 

 

San-Fruttuoso-vandringsledVandringsleden till San Fruttuoso

 

Slå dig ner på stranden medan solen tar sig upp över berget. Ät din medhavda frukost och lyssna till vågorna som slår in mot klipporna, till klirret från flaskorna som levereras med båt till den lokala baren och till fåglarna som kvittrar i bakgrunden. Bada. Läs några kapitel i din bok. Luta dig tillbaka och njut. 

 

Ta sedan båten tillbaka till Camogli för det är du värd. Dessutom är viken vacker att betrakta även från havssidan. 

 

Morgondopp i Baia Cannone 

 

Det här med att stiga upp tidigt och bege sig ut på vandring är ett återkommande tema på mina resor. I alla fall när jag är iväg på egen hand, för jag har svårt att se att någon av mina vänner skulle gå med på att sätta alarmet innan soluppgång. Personligen tycker jag dock alltid att det är värt det. Jag älskar tidiga mornar. Att få känna att jag har platsen jag besöker för mig själv. Njuta av tystnaden. Se solen stiga upp och städer vakna till liv. Därför ställde jag klockan tidigt även nästa dag och tog första tåget till Santa Margherita. Resan mellan Camogli och Santa Margherita tar bara fyra minuter och en enkelbiljett kostar €2,40. Rent generellt är det både smidigt och billigt att ta sig runt med tåg längs kusten i Ligurien.  

 

tågbiljett 

Väl framme började jag min vandring, som egentligen mer kan beskrivas som en skön morgonpromenad, längs kusten mot Portofino. Det är en helt otroligt vacker kuststräcka som kantas av höga klippor, dolda vikar, väldoftande blommor och det evigt glittrande havet. Sträckan mellan stationen i Santa Margherita och Portofino är drygt fem kilometer och du vet att du börjar närma dig slutmålet när du ser de gigantiska lyxyachterna som kastat ankare strax utanför bukten (utanför bukten, eftersom de är alldeles för stora för att få plats vid kajen). Innan du når Portofino, finns det dock en plats som är ett måste att stanna till vid. Jag har besökt platsen flera gånger och den är lika underbar och overkligt vacker vid varje besök. Jag pratat om viken Baia Cannone. 

 

Cannone

Cannone

 

Är du inte uppmärksam, är det lätt att du promenerar förbi viken i din hast att nå Portofino. Skylten som visar riktningen ner till den publika stranden är nämligen rätt anspråkslös och om du inte vet vad du letar efter är det lätt att du missar den. En trappa leder ner till en klippa där man monterat fast en liten stege varifrån du kan dyka ner i havet. Några meter bort finns en mindre stenstrand där du kan lägga dig till rätta på en handduk i och njuta av lugnet. 

 

skylten-till-strandenSkylten till stranden

 

Det finns på riktigt ingen vackrare plats på denna sträcka mellan Genova och Santa Margherita. De färgglada husen. De perfekt ansade träden i Hotel Piccolo Portofinos trädgård som ligger ovanför viken. Segelbåtarna som guppar längre ut till havs. Ja, det går till och med att romantisera fiskmåsarnas enstaka skrik i bakgrunden. Alla sinnen är på sin spets en morgon som denna. Precis som det ska vara, så att man kan samla alla intryck någonstans inom sig, och ta fram en grå vinterdag på hemmaplan. 

 

portofinoPortofino

Bland pastellfärgade hus och dolda vikar

 – en kärleksförklaring till Ligurien, Italiens Riviera. 

Text & bild: Louise Laurenius 

 

Får några år sedan skrev jag en artikel som fick namnet Inte en sommar utan ett besök i Santa Margherita Ligure. Det var en kärleksförklaring till platsen som funnits med mig sedan den sommar då jag och några vänner blev bjudna på en minst sagt spektakulär 50-årsfest i en av stadens fantastiska villor. Den historien sparar jag till en annan gång, men summan av kardemumman är, att Santa Margherita är en plats jag valt att återvända till sedan dess. Att tågresan från Milano, där jag bor idag, dessutom endast tar ett par timmar gör ju inte saken värre. Det är en oas som är enkel att rymma till när värmen slår till på riktigt i metropolen i norr. En oas att rymma till när allt jag längtar till är salta dopp, havsbris och lite flärd. Flärd, ja. För Santa Margherita ligger granne med Portofino. Och Portofino, som ni säkert vet, är hem till lyxyachter och världens jetset.  

 

portofinoPortofino

Men det finns även en annan sida av denna del av den italienska rivieran. En plats som är mer genuin och som bjuder på en hel uppsjö vackra stränder, spännande utflyktsmål och god mat. Och du behöver dessutom inte bege dig långt från Santa Margherita och Portofino för att hitta dem. Faktum är, att några av mina absoluta favoritdestinationer ligger mindre än några hundra meter från händelsernas centrum. Ändå kan du, om du är ute i god tid (det vill säga går upp i ottan) få uppleva dessa platser helt på egen hand, utan någon större turistanstormning. 

 

camogliCamogli

Du kan absolut utgå från Santa Margherita. Ibland är det till och med att föredra. Detta år valde jag dock att bo i Camogli. En mindre stad som jag passerat flera gånger med tåget, men aldrig stigit av i. Förrän nu. Mitt första intryck av Camogli var så där stereotypiskt italienskt som man kan förvänta sig. En man som sålde färska fikon från ett hål i väggen. Äldre italienare som hade slagit sig ner i skuggan av ett träd på det lokala torget. Kaffekoppar som klirrade från den lokala baren. Från stationen i Camogli tar det inte mer än några minuter att promenera till stranden. Stranden, som för övrigt är en av de större publika stränderna i en region där de flesta stränder är privatiserade. Kort sagt är Camogli en bra utgångspunkt för att upptäcka vad rivieran mellan Genova och Santa Margherita har att erbjuda. 

 

Camogli

Focaccia, focaccia och ännu mer focaccia  

Låt oss ta utgångspunkt i maten, för du som känner mig vet, att det oftast är där mitt fokus ligger. När jag besöker nya platser vill jag äta så lokalt som möjligt, oavsett om jag reser mellan länder, eller mellan italienska regioner (och ja, ofta känns det ju som att åka mellan olika länder när man reser mellan regioner i detta land, för olikheterna är många). Att äta lokalt är inte bara en kvalitetsstämpel och garanti för bra mat. Det är också ett sätt att visa uppskattning för det gedigna och långa arbete som ofta ligger bakom traditionen. Och i Ligurien stavas traditionen focaccia, Trofie al pesto och Vermentino, bland annat. 

 

focaccia-Ligurien
Focaccia i Ligurien

Att säga att det finns lika många focaccerie (focaccia-bagerier) i Ligurien som det finns invånare i regionen är en överdrift. Men det är nog inte heller långt från sanningen. Här äter man focaccia i kors och tvärs och man är djupt stolt över att vara platsen som uppfunnit och förädlat receptet på det bröd som idag är älskat runt om i världen. 

 

Vandra till San Fruttuoso och få platsen för dig själv 

Mellan Camogli och Santa Margherita sticker det ut en liten skogsklädd landtunga kallad Parco Portofino. Nationalparken är inte bara hem till den lilla, numer lyxiga, fiskebyn som gett namn till parken. Här finns också flera andra intressanta platser att besöka.  

 

San-Fruttuoso
San Fruttuoso 

 

En av dessa är den lilla viken San Fruttuoso. En plats som imponerar, inte minst på grund av det stora kloster som agerar kuliss till den lilla stenstrand som lutar ner i det turkosblå havet. San Fruttuoso är ett ypperligt exempel på hur människan och naturen i Ligurien alltid har haft en förmåga att samverka. Att man lyckats bygga ett så enastående vackert kloster på en till synes totalt otillgänglig plats, är för mig helt ofattbart. Den vackra platsen gör naturligtvis att stranden under sommarmånaderna överfylls av badsugna turister som anländer i båt från både Camogli, Recco, Portofino och Santa Margherita. Tyvärr gör denna invasion av människor att platsen tappar all sin charm, men det finns ett sätt att komma runt det och få uppleva viken för sig själv några timmar.  

 

San-FruttuosoKlostret i San Fruttuoso

 

Till San Fruttuoso kan du nämligen också vandra. Genom Parco Portofino leder flera olika stigar, både från Camogli och Portofino som på ett mer – eller ännu mer – utmanande sätt tar dig hela vägen fram till klostret. Startar du i Camogli finns två stigar att gå: kuststräckan för mer professionella vandrare och skogssträckan för oss som inte äger ett par vandringskängor utan beger sig ut i löparskor och ryggsäck. Jag skulle dock inte vilja säga att skogssträckan är en walk in the park. Oavsett vilken sträcka du väljer börjar leden nämligen med en stigning uppför 900 trappsteg till den lilla byn San Rocco. Det är varmt. Det är svettigt. Och det kommer finnas stunder då du troligen ifrågasätter ditt beslut. Men efter drygt två timmars vandring når du äntligen San Fruttuoso och du inser att det var mödan värt. Startar du redan klockan sex på morgonen som jag gjorde, kommer du ha cirka två timmar i San Fruttuoso helt för dig själv, innan den första båten med turister anländer. 

 

San-Fruttuoso-vandringsledVandringsleden till San Fruttuoso

 

Slå dig ner på stranden medan solen tar sig upp över berget. Ät din medhavda frukost och lyssna till vågorna som slår in mot klipporna, till klirret från flaskorna som levereras med båt till den lokala baren och till fåglarna som kvittrar i bakgrunden. Bada. Läs några kapitel i din bok. Luta dig tillbaka och njut. 

 

Ta sedan båten tillbaka till Camogli för det är du värd. Dessutom är viken vacker att betrakta även från havssidan. 

Morgondopp i Baia Cannone  

Det här med att stiga upp tidigt och bege sig ut på vandring är ett återkommande tema på mina resor. I alla fall när jag är iväg på egen hand, för jag har svårt att se att någon av mina vänner skulle gå med på att sätta alarmet innan soluppgång. Personligen tycker jag dock alltid att det är värt det. Jag älskar tidiga mornar. Att få känna att jag har platsen jag besöker för mig själv. Njuta av tystnaden. Se solen stiga upp och städer vakna till liv. Därför ställde jag klockan tidigt även nästa dag och tog första tåget till Santa Margherita. Resan mellan Camogli och Santa Margherita tar bara fyra minuter och en enkelbiljett kostar €2,40. Rent generellt är det både smidigt och billigt att ta sig runt med tåg längs kusten i Ligurien.  

 

tågbiljett 

 

Väl framme började jag min vandring, som egentligen mer kan beskrivas som en skön morgonpromenad, längs kusten mot Portofino. Det är en helt otroligt vacker kuststräcka som kantas av höga klippor, dolda vikar, väldoftande blommor och det evigt glittrande havet. Sträckan mellan stationen i Santa Margherita och Portofino är drygt fem kilometer och du vet att du börjar närma dig slutmålet när du ser de gigantiska lyxyachterna som kastat ankare strax utanför bukten (utanför bukten, eftersom de är alldeles för stora för att få plats vid kajen). Innan du når Portofino, finns det dock en plats som är ett måste att stanna till vid. Jag har besökt platsen flera gånger och den är lika underbar och overkligt vacker vid varje besök. Jag pratat om viken Baia Cannone. 

 

Cannone
Cannone

 

Är du inte uppmärksam, är det lätt att du promenerar förbi viken i din hast att nå Portofino. Skylten som visar riktningen ner till den publika stranden är nämligen rätt anspråkslös och om du inte vet vad du letar efter är det lätt att du missar den. En trappa leder ner till en klippa där man monterat fast en liten stege varifrån du kan dyka ner i havet. Några meter bort finns en mindre stenstrand där du kan lägga dig till rätta på en handduk i och njuta av lugnet. 

 

skylten-till-strandenSkylten till stranden

Det finns på riktigt ingen vackrare plats på denna sträcka mellan Genova och Santa Margherita. De färgglada husen. De perfekt ansade träden i Hotel Piccolo Portofinos trädgård som ligger ovanför viken. Segelbåtarna som guppar längre ut till havs. Ja, det går till och med att romantisera fiskmåsarnas enstaka skrik i bakgrunden. Alla sinnen är på sin spets en morgon som denna. Precis som det ska vara, så att man kan samla alla intryck någonstans inom sig, och ta fram en grå vinterdag på hemmaplan. 

portofinoPortofino

Mer av Louise Laurenius !

Återkomsten till det goda Italien

Återkomsten till det goda Italien

Omständigheter i världen gjorde att jag åkte hem till Skåne…

Läs recept

Spaghetti alla Carbonara

Vill du göra en autentisk Spaghetti alla Carbonara, då är…

Läs recept

Så lyckas du med napolitansk pizza i din hemmaugn

Laurenius: Låt oss titta närmare på de tre mest essentiella…

Läs recept