Text och foto av: Tomas Bacoccoli

Sedan jag prövade en 6 år gammal olivolja jag hittade i källaren för ett par månader sen brukar jag skoja och säga att god olivolja aldrig blir för gammal, bara man förvarar den väl. Jag blev förvånad av hur distinkt och fin smaken var på den gamla oljan. 

Härom veckan åkte jag ut till havet för att hämta hem min son som varit på besök vid kusten i kompisens familjs gamla villa i Toscana. Jag vet, det låter som början på en berättelse av Agatha Christie. Men så roligt ska vi inte ha. Däremot visade det sig faktiskt bli ett väldigt spännande besök.  

En badort i slutet av säsongen är en mystisk plats. Tomma solstolar, öde stränder, tomma restauranger och flytande moln på himlavalvet som förannonserar den höst som på pappret kommer exakt den 21a september här i Italien. Vi är alltså bara veckor från olivskörden. Herregud vad tiden går. 

Jag skulle få sova över i ett av villans rum och vid den väl tilltagna middagen visade det sig att min sons kompis föräldrar var arkeologer. Efter många rätter och flera plopp från vinkorkar berättade mamman en häpnadsväckande historia om just olivolja.  

Vid Vesuvius vulkanutbrott år 79 hamnade en hel civilisation under lavan. Pompei. Allmänt känt är att det som är så anmärkningsvärt med Pompei är just att den täcktes av lava och precis därför är allt så välbevarat. Vid byggandet av en villa på 1700-talet påträffades de första lämningarna och sedan dess har arkeologer från hela världen färdats till denna plats.   

Allt möjligt hittades, konserverades och magasinerades i stora trälådor. Det som intresserat oss människor mest är ju förstås statyer, krukor, vapen och konstverk. Det var inte förrän 2018 som ett team med arkeologer, däribland mina värdar för kvällen, gick igenom ett magasin med saker hittade för ett par hundra år sedan och då stötte på denna flaska olivolja.  

Notera, inte ett krus alltså, utan en glasflaska! 

Idag står flaskan på MANN-museet i Neapel. Och tänk vad den här flaskan varit med om. Från hettan under lavan till alla dessa sekler av förvaring. Mycket har hunnit hända rent kemiskt med oljan, men en sak är säker efter alla analyser av innehållet, olivoljan i flaskan är helt vegetarisk. Innan har man antagit att animaliska och vegetabiliska fetter blandats, men så var inte fallet med denna olivolja.  

Fyndet hjälper forskarna att ytterligare bekräfta användningen av detta idag fortfarande så populära och naturliga livsmedel.  

Från romartiden finns användning av kallpressad olivolja dokumenterad i skrift, men de etruskiska gravarna berättar vidare bak i historien hur enormt populär olivolja alltid varit runt medelhavet. Träden i sig sägs ha funnits på jordklotet i tolv miljoner år och det finns anledning att tro att man började skörda denna fantastiska frukt redan för sjutusen år sedan.  

Det blev kyligt mot slutet av kvällen, där jag satt med kortärmat och smuttade på det röda, bubbliga toskanska vinet. Jag satte på mig en tröja och sedan gick vi och satte oss inomhus. Det var hissnande att tänka att en version av vår glasflaska med kallpressad olivolja stod på ett museum i Neapel. Nästan tvåtusen år gammal.  

Dagen efter skulle jag börja greja med näten som vi lägger under träden när vi skördar och jag tänkte på den där dammiga flaskan olivolja jag hittade i källaren i början av sommaren, hur god den varit när jag doppat bröd i den. Färgen, smaken och ja, dess historia. Kalla mig sentimental, men det är nog något magiskt med olivolja.